søndag 4. juli 2010

et blikk tilbake: deepdive magazines omtale av 'brain banana'

svenske deepdive ga oss en smule oppmerksomhet rundt 'brain banana'. vi fikk kun seks av ti poeng, så det var ikke den beste anmeldelsen skiva fikk, men det var allikevel den vi likte best, både når det skrives om det 'extremt tråkiga og smaklösa skivomslaget' og når de forteller at det høres ut som om 'helvetet brutit löst i studion'. les selv:

Bakom det extremt tråkiga och smaklösa skivomslaget till James Bands "The electric eel has got me by the brain banana" (citat "lånat" ur Simpsons) döljer sig inte mindre än tolv låtar. Skivan är bandets sjätte, och släpps på sätt och vis för att fira tio år som band. De fyra norrmännen härjar vilt, hit och dit, med en massa synthesizers, stränginstrument, pianon, diverse slagverk, givetvis sång och tre instrument som på engelska heter "hammond", "rhodes" och "wurlitzer". Enligt de själva spelar de en blandning av progressiv rock, psychedelia, jazz, bluesrock och folk. Hur det låter? Ja, det är en bra fråga. Mellan spåren (som tillsammans når en längd på över en timme), vrids och vrakas det ordentligt. Ibland är det bara lite lugna orgelljud, med en aning lugn och stillsam sång över, medan man ibland kan tro att det är helvetet som brutit löst i studion, bland rågroovande gitarrer, flumorglar som går i extas i alla skalor - en massa flummigt buller och bång helt enkelt.

Det är en udda situation av oss på Deepdive att få ta emot skivor som dessa, men det händer någon gång ibland. Kan inte säga att jag är varken speciellt insatt i genren eller uppskattar den sådär hemskt mycket, men som sagt är verket otroligt varierat, vilket leder till att jag rådiggar vissa partier emellanåt, medan andra går förbi ganska likgiltigt. Men de rockiga och faktist rätt så tunga och grooviga styckena är oftast helt okej. Även det jammiga, som ger lyssnaren en känsla av att snarare sväva ute i rymden än att lyssna på en platta, har sin charm det också. Det är en skiva jag starkt kan rekommendera till folk med smak för den flummigare och space-orienterade rocken.

David Johansson (2004-06-07)

Ingen kommentarer: